Fortsättning följer.

21.15 och jag tar mina första steg in till Sensation, igång, halkar lite i trappan, äter en korv som Louise gav mig, vi sätter oss på läktaren igen. Vitklädda människor går förbi och min halvtuppätna korv börjar smaka mustigt, som om jag tar ett bett till spyr jag igen. Tid går. Nån stannar och undrar varför vi ser ut att ha så keligt (tråkigt). Spykänslan försvinner och jag äter lite mer av korven. Tillslut blir jag bättre och slår in korven i pappret den kom med och lägger den i väskan, mycket dumt gjort men i stunden var jag ute efter att bli bättre = ha tillgång till mat.
   Vi ställer oss upp och jag kan stå stadigt, går ner mot dansgolvet av säkert 15-20 tusen pers. Morten Breum spelar och vi har missat Erick E.
   Man får inte mindre ragg som korthårig, nej inte alls, tre på samma gång går till och med, det va speciellt och jag lirkade mig ut de med Louise hjälp. Spyig och äcklig som jag känner mig, musiken var det jag kom för, inte annat och musiken var det jag ägnade mig åt.
   Resten av kvällen pendlade vi mellan dansgolvet, läktaren och toan, mådde bra hela tiden och hade det asbra. Danskar snackade med oss och vi fattade ingenting, jag tog i en affroboys hår och Axwell & Sebastian Ingrosso, Swedish house maffia var bäst!
   Slutsats: Uppnådde jag mina mål? Nej, det slutade med att jag inte drack någonting överhuvudtaget, förutom vatten, inne på Sensation och halsont men fan inte blev jag hes. Jag hade askul och det var värt vart ända öre, även om allt i min väska luktar korv nu.


 
Ska jag lämna luft åt tankar som att jag är en slampig fjortis som alltid blir för full nu? Jo visst det kan jag väll, för jag har inte missat det viktigaste, att jag själv vet vad jag är.