Det var en gång en liten, liten låtsaskompis som var så liten att den inte gick att se med blotta ögat. Låtsaskompisen tillhörde en flicka med god fantasi, hon föreställde sig sin vän att bo bredvid hennes säng, så att när hon lutade sig ut över säng kanten så var hennes vän där nere på golvet, för liten för att kunna urskilja. Flickan pratade inte så mycket med sin kompis men fantiserade mycket om den. Jo det var en den, för ett kön hade den inte men något den hade de var en egen lotsaskompis, en lotsaskompis som var så liten att inte ens den första lotsaskompisen kunde sen den. Även denna hade en liten lotsaskompic och så vidare, flickan föreställde sig alltid att om hon inte pratade med sin vän så hade den alltid sin egen putteknas.
Sen blev flickan större, glömde bort sin vän och bytte sovplats.