Jag publicerade min insändare två inlägg nedan och fick två anonyma kommentarer till det. Dem har satt griller i huvudet på mig.
   När jag tänkte vidare på dessa kommentarer som jag fick så kom jag fram till:

Jag svarare aldrig på den översta åsikten av påståendet, att man förlorat sin chans att ändra sig vid återfall i brott. Det håller jag inte med om, tron på människan, tron på att alla har något gott inom sig och kan bättra sig, den vill jag inte överge. Bättrar sig inte brottslingen så kan personen sitta inne resten av livet, gärna för mig. Men då ska han/hon sitta inne för att hoppet hos samhället finns på personen att den ska bättra sig.
   Det låter klyschigt, de låter blåögt. Men jag är faktiskt mycket hellre blåögd och ser det bästa hos folk, jag ger hellre en tiggare någon slant i tron om att det verkligen behövs än att ljuga att jag inte har några kontanter för att personen KANSKE ska köpa sprit för det. (Egentligen skulle det inte ens störa mig om personen köpte alkohol för pengarna.)
   På samma sätt hoppas jag att det alltid kommer finnas godtrogna människor runt omkring oss då vi drabbas av svåra tider, då min 6-åriga dotter brutalt våldtas och mördas, då hoppas jag att dessa humana, blåögda och lättlurade människor finns runt mig som kan se klart när jag är för blind för att göra det.