På humanisternas hemsida står det att det är en icke-religiös livsåskådning. Detta tycker inte jag ska stå med, jag tycker att det är orelevant. Nog med att man inte tror på något övernaturligt i livsåskådningen men att skriva att den är icke-religiös tror jag kan uppfattas stötande för dem som är religiösa och har samma förhållningssätt som humanisterna, dem som hör hemma här. Sen behöver inte ordet religion betyda att det har något med en eller flera gudar att göra, i alla fall inte enligt min religionslärare, han borde ju veta, vad vi andra tycker om saken är ju en annan sak.
   Jag vet att de finns de medlemmar som inte är intresserade utav att troende ska gå med och jag vet att de finns troende som tycker att humanister är dumma i huvudet, lika så vet jag att de finns dem som lika mycket som mig vill att alla ska mötas, det ser jag som målet.
   Om man hör ordet humanist vill jag inte att man ska tänka på icke-religiösa töntar utan på nördiga jävlar som vill samsas.

Jag tänker byta bild på fejan. Jag har ínte min dator med gimp och inte haft fotodag med MT men jag får nöja mig.

Vilken ska jag ta?

Jag har en fasad
som är cool och hård.
Jag vill inte ha romantik,
jag söker inga råd.

Om kärleken kommer mig nära
stöter jag den bort.
Jag vill ha det
känslolöst och rått.

Jag bryr mig inte
om vad du tycker.
Låt mig vara
när jag på axlarna rycker.

Jag har inte mycket
mer att berätta.
jag har ingen hunger efter kärlek,
inget att mätta.

Jag säger sanningen,
tro på mina ord
Jag vill inte vara sårbar,
till det har jag inte mod.

Imorgon ska jag på humanistmöte, mitt första. Jag undrar hur de kommer bli. Om alla kommer va sådär härliga och välkomnande, lätta att prata med eller om jag kommer stå där och vara feg. Feg kommer jag nog va, det är jag alltid i början. Sen är jag nyfiken på vad alla kommer snacka om, vardagssaker som att jag frös av mig tårna imorse när jag startade bilen eller seriösa livsbetraktelser som hur kort livet är? Eller kommer dem va överbildade nördar hela bunten, använda massa ord jag inte förstår och skulle jag tycka att det skulle vara bra eller dåligt?
   Skulle jag vara passiv och tyst eller inte kunna låta bli att säga min åsikt om chansen ges? Kommer jag snacka om min övertygelse, min tro? jag kommer va nervös, helt klart.


Mammas möhippa - ikväll ska hon ha glöggröj.

Här sitter vi, glöggar, visar fyllevidos och snackar anonyma kommentarer. Detta inlägg ska handla om anonyma kommentarer. Det är störande och otroligt bra på att sätta igång tankeverksamheten på mig! Jag ska komma fram till att jag gillar dem är det meningen. För det första blir man jätte nyfiken på vem det är och får helt enkelt nöja sig att det bara är någon random chomme som hittat hit på något konstigt vänster.
   Det positiva, att just sätta igång tankeverksamheten, bra! På ett sätt är det enklare att tänka klart runt en kommentar från en person som man inte vet vem det är. Man anpassar sig inte till saker som man kanske brukar ta hårdare eller lättare på när en speciell person säger det. Så, nu kom jag fram till det, anonyma kommentarer - välkomna.

Jag gillar den personen som jag håller på att bli, jag gillar den vänskapen som jag utvecklat med mina vänner, den kontakten jag har med min mamma. Jag tycker om egenheter (poi, bji, gaah, plu, mjää, pff, oj hihi osv..), jag brinner för nörderi. Jag talar hellre om vad jag gillar än ogillar, här.
   Nu låter jag fingrarna följa en av alla mina tankegångar (som vanligt):
   Varför kommer jag aldrig på saker att säga då jag borde ha något bra att säga? Ofta kanske det är bra att jag inte hinner säga något men de betyder ju inte att jag inte vill säga något. Som när någon säger nått halvtyket till mig, då skulle jag gärna ha en snabb knäckande kommentar tillbaka. Att komma på dem där kommentarerna i efterhand är jag asbra på.
   Men.. behöver det verkligen vara för sent att säga den det där bra svar-på-tal en kvart efteråt? När de egentligen bara var en skitsak, men en enda skitsak utav tusen, en är inget men tusen är något. Är det dåligt av mig att trots att jag kanske inte borde säga något ändå vill göra det?
   Är det någon som fortfarande hänger med i mitt resonemang? Kommer jag fram till något, behöver jag göra det? Nää, det duger för mig att jag tänker på det, det kommer jag långt på. Att ha det i tankarna ger mig mer svar än vad jag någonsin hade fått utav att inte tänka på det.
   Som min mattelärare säger: "Läs igenom provet innan du börjar skriva på det, det gör att du omedvetet tänker på resten av talen medan du löser ett". Klok som vanligt.


Min dator fungerar inte, jag bor på mammas nu.

Är det någåt alla gör, i så fall vissa omedvetet? Hur funkar det och hur får man någon att sluta manipulera än?

Jag har aldrig tänkt på att jag har hemligheter, hemligheter som är mina egna som jag inte delar med mig  utav med så många. Jag har aldrig sett på det som att det är saker som bara mina närmsta vet. Att jag har hemligheter som jag håller åt andra är en sak men att jag har egna också?
Det borde vara självklart men jag trodde ju att jag var en öppen person? Det är jag! Men en öppen person borde inte hålla på hemligheter. (Ja, visst bli nyfiken).
Jag har haft problem som jag inte lagt en tanke åt att dela med mig utav, problem som jag ska klara av själv, sanningen är den att ingen av de sakerna har jag klarat av att lörs utan att dela med mig utav till en vän först. Jag kan gå och ja ett problem länge, länge utan att säga nått men när jag bestämmer mig för att göra något åt det går det inte att hålla tyst. (Nej jag har inget problem som jag går och drar på utan att betätta nu, inte vad jag kan tänka på just nu, så ni nära, va lugna.) Jag vill mer konstatera att jag behöver andra, så normal är jag faktiskt. Ååh! Jag är normal!

Min bror har äntligen börjat bry sig lite om sitt utseende, det är kul! Han har färgat sitt hår brunt, klippt de snyggt och håller på att lära sig fixa till det, han använder nu mera alla kläder jag gett honom, som passar. Han har till och med börjat använda den där skinnjackan och halsduken som han fick förra julen! Gött för honom som får allt detta serverat på ett fat, en annan fick kämpa för att få de att se snyggt ut och att få råd till allt framför allt!
   Så ska jag försöka se om det finns något negativt i detta. som sagt tidigare är jag inte överrens med hela utseende-grejen. Är det bra att min bror bryr sig om det? Hur ser han ut inuti?


Inuti går det inte att se ut alls.

Dagens lektion i syberskolan, Religion - tvivseltiden. Hur gud visade sig och blåste bort all tvivel om hans existens.
   Fröken suckar och vet hur dagens lektion kommer bli. Frågor i massor, alla dessa frågor hon kommer få svara på! Hon är så trött på att Google inte längre är ett läromedel som barnen får använda sig utav när hon föreläser. Hon skulle gärna låta barnen få slå upp sina frågor på Google, om några spelar spel eller gör annat de struntar hon blankt i, då är dem ju i alla fall tysta.
   Fröken ritar upp dagens schema på lektionen för sig själv på en lathund och ritar två änglar i hörnet för att samla sig, hon blir lugn utav att rita. Förr trivdes hon med sitt jobb, förr kunde hon få vart ända unge att sitta tyst och intensivt lyssna till hennes föreläsningar. Idag, med 100 barn i varje klass, hur tänkte skolledningen egentligen (?), idioti! Gud, hjälp mig.

Och så stod jag där längsta fram, i mitten, och tänkte på detaljer som man bara kan lägga märke till när man står där. Både Frej och Herbert har blåa ögon, Frej håller micken med vänster hand, Herbert med höger osv.
   Efter att DJ McArvid gett mig en anledning att somna på räcket där framme med mitt vänstra bröst emellan räcket och huvudet och aj vad ont jag har i bröstkorgen idag. Han spelade musik som jag lyssnade på när jag gick i sjuan och såg lika osäker ut som jag var då. Freestylea, Cascada, ja den stilen, inte konstigt att man dör.
   Sen kom Maskinen och ägde upp, jag nuddade dem båda (!) och kände mig så häftig. Efteråt beslutar jag och Louise oss för att gå två varv runt huset, allt för att av "misstag" stöta ihop. Slupen leder oss till att Simon hinner stöta ihop med oss på vägen och hänger med, vi hittar ett öppet fönster och mycket riktigt sitter maskinen där inne. Louise hoppar upp, fjäskar efterfest och ger bort sitt nr. Vi är lyckliga och på den vägen är det.

- Idag barn ska vi börja på ett nytt kapitel, religionen förstår ni. Är det någon som vet vad det är?
Eleverna i klass 3G på den nyöppnade syberskolan Region SH är fortfarande upptagna med sin återskapning av deras molekyläruppbyggnad efter deras telepotering till skolan. "Det är viktigt att dagens barn får chans att öva sin sociala förmåga" grämer sig fröken för sig själv och tänker att det var bättre förr när alla barn satt ensamma framför datorn och inte hade varandra att störa.
- Fröken, lilla binke-vire har hamnat i armvecket igen!!
- Jaja den kommer säkert tillbaka på sin rätta plats när du åker hem, och be mamma och pappa ringa teleporeringsfirman så de kan fixa det åt er! Åter till dagens ämne, religion, är det någon som vet vad det är?
Ginger från Amsterdam på rad tre, femte från höger räcker upp handen, hon har precis fått asyl efter hemstadens alla översvämningar, nått om att släcktingar fanns i Sverige. Hennes rostiga svenska är knappt uppfattbar och låter mest som svengelska. Engelska är något den lilla tösen fått printa in i skallen. Fröken ger henne ordet.
- Relidigown er newr man trowr po sawkr som er overnarwturwtuwrliga.
- Ja det kan man säga Ginger, mycket bra. Ni förstår att för många år sedan trodde man att det fanns någon eller några som styrde över världen, en gud eller flera gudar som man bad till för välfärd och lycka. När man inte förstod hur saker fungerade så förklarade man det med att gudarna hade gjort det och dem är allsmäktiga, dem kan göra vad som helst.
- Som att åka spacebord tre varv runt månen och göra 1337snygga trix på mindre än två minuter?!
Fniss sprids i klassrummet, Ture har den effekten på flickorna.
- Ja jo visst Ture, men jag menar att gudar kunde göra saker som ingen annan kan göra. Man kam säga att man trodde att dem kunde trolla.
- Jag kan med trolla! Kolla här!
Ture slår en hundrakrona genom bordet och blir utbuad av killarna längst bak.
- Buu, så där kan ju vem som helst göra!
- Håll tyst Fredde, du är bara avundsjuk!
Gingers bänkkamrat Laura är en av dem där fnissflickorna.
- Jag menar att man trodde att dem kunde trolla på riktigt, göra övernaturliga saker helt enkelt.

Ett sus sprids i klassen, suck, man kan ju tycka att barn som går i tredje klass borde ha fantasin att förstå vad övernaturliga saker är, men icke gott folk. I framtiden är allt baserat få fakta, bevis och teorem. I framtiden är kulturen det ända som dyrkar fantasin. Barn borde läsa tre gånger mer estetisk verksamhet tycker fröken, skriva böcker, måla tavlor med flygande människor, utan nymodigheter som flygskor(!), de borde få lära sig att fantasi är det vackraste som finns. Det var bättre förr.

Idag har jag ägnat min dag efter skolan åt att, som vanligt, dissa mitt matteplugg, fantisera om min framtid och min nya vana, dricka grönt te utan socker och mjölk. Hela utan socker-och-mjölk-grejen gör mig förvånad, jag tycker att det är gott! Åh!
   Mitt mattedissande då? Jo jag har faktiskt kommit igenom 5 sidor utav (avrott för att kolla) 17 st. (wow, jag blir förvånad igen, posetivt). Det finns faktiskt en chans att jag tar mig igenom detta. (Avbrott för sida nr 6.)
   Jag har för övrigt kommit på en till ide till att ägna min framtid till, men den tänkte jag spara på, inte släppa än.

Jag undrar när min panik för vad jag ska göra efter gymnasiet ska komma. Den borde ju ändå komma snart. Så kommer jag överplanera allt och ha minst tre seriösa alternativ och hundra oseriösa som aldrig kommer bli av.
   Jag undrar vilka mina tre seriösa kommer bli, jag hoppas dem är roliga för de kommer mina oseriösa va. Jag vill fortfarande visa brösten på kort från en urstamsbefolkning. Jag vill fortfarande prova på bartending, det är jag mest inne på. Sen någon stans tänkte jag klämma in att bli en känd DJ med, har kommit på en låt som jag ska göra en remix på nu och en helt sjukt kul ide på en video till.
  Sen ska jag göra nått seriösare, nått av de tre som inte valdes kanske, vid äldre år, va färdigutbildad på högskolan innan 30 i alla fall. Ägna mig åt nått som jag trivs med. Men paniken kommer inte ligga på detta, utan mitt kommande år efter gymnasiet, åter tillbaka. Äldreomsorg, kommer jag fastna? Åka utomlands, kommer jag få bra jobb? Vidareutbilda mig direkt, kommer jag orka, dö?

Jag skriver bäst det som jag har in tankarna för tillfället (ganska så uppenbart), men jag är sådär kelig att jag inte vill skriva det jag har i tankarna just nu, inte än. Två saker. En har jag inte bestämt mig för än och en annan vet inte äns jag än.
   Så går jag och sparar mig på min tanke, kan inte få den ur huvudet. Man borde plugga matte.