Och där ligger vi, två själar som pratar om psykologi och om att blotta våra verkliga ”jag”. Det är nära till gryning och solen väcker snart fåglarna till sång utanför ditt myggnätsbeklädda fönster. Ditt linne är kvar på, jag har inte ens försökt att ta av det.

Jag säger:

• Det känns som pollens dans i skymningens sista solsken, som den darrande aspens sista kraft att hålla kvar innan den släpper löven som dansar iväg fritt i vindens oförutsägbara färd. Berätta för mig hur du känner, släpp in mig. Låt vår kärlek dansa som pollenet och löven.

• Det där är filosofi, inte psykologi.

• Är det verkligen inte det?

Jag la till ”verkligen” för att symbolisera att jag verkligen funderade på frågan. Mina muntliga illustrationer var liknelser med vad mitt psyke ville förmedla, är verkligen 2 + 2 = 4?

• Ja det är det! Det är filosofi och inget annat. svarade du.. bestämt.

Du kunde omöjligt veta vad jag nyss tänkt, men jag tyckte att du borde känna mig soppas nu att du borde märka mitt ”verkligen”, att du borde misstänka att jag har en baktanke.

Jag log mot dig, tittade bort och tänkte att du är arrogant.

• Du och dina ord på känslor trivs jag med men jag kan inte ge dig det samma. Det är något med dig som gör det svårt att släppa dig. Men mer ord än ”något” kommer du inte få. lägger du till.

Jag förstår inte hur du menar, jag vet inte vad jag ska säga. Jag ger dig en förvånad blick av din vändning och säger:

• Så arrogant är du nog inte ändå. Hur menar du? sedan fundera jag på om jag verkligen menar det, att du inte är arrogant.

Du skrattat till, ler lite grann, är tyst lite grann. Sen säger du med en allvarligare ton:

• Det är något med dig sa jag ju. Det är något hos dig som får mig att dras till dig, det är något hos dig som gör att det är svårt att släppa dig. Det går inte att sättas fingret på, det är vackert, abstrakt och jag är inte van att inte kunna förklara något ens för mig själv, mina känslor utan ord. Att inte ens få ordning på det i tankarnas icke-verbala värld. Men det är allt, jag vet inte om det räcker för dig. Det räcker för mig.