Anonym:
"du är du. jag är jag. Du är ball, inte för att du bryr dej om mina tankar, men ändå så vill jag få fram att det känns som du gör en klok, dina ord går in, dina ord är så finurliga och kluriga. jag skall finna mej!"

Hörru du Anonym, jag tror att du har fått det här om bakfoten lite grann. För nu är det faktiskt som så att jag visst bryr mig. Jag tycker att det är galet kul att du känner att mina ord går in, att dem är kluriga, finurliga och jag tycker framför allt att det är kul att du känner att dem gör dig klok. Det måste ju va en av de bästa kompimanger jag fått för min blogg. Så Anonym, tack, du gör mig glad.

Och fortsätt kommentera med dina tankar, jag vill höra dem, så det så.

Du undrar när den här fasen ska vara över, tycker att jag ska låta mitt hår växa ut igen, att jag var vacker i det. Jag har inget bra svar och säger, inte så övertygande, att jag trivs. Men nu, veckor senare har jag kommit på ett hållbart svar, ett svar som jag skulle sagt direkt till dig då och inte skriva det i min blogg efter att ha tillslut kunnat sätta ord på vad jag kände när du sa det till mig.
Det här är ingen fas, jag är inte och ser inte ut så här för att jag vill vara någon annan. Faktum är att jag är mig själv, jag har hittat mig själv och jag har inte klippt av mig mitt hår för att någon ska tycka att jag är vacker, framförallt inte du, utan för att såhär, exakt såhär så känner jag mig som mig.

Det här är jag.

Jag tänker göra en ny design, vem vet, det kanske botat min IBI-sjuka.

Det var en gång två små söta och spontana flickor, Sara och Louise, som bestämde sig för att åka till Göteborg för att se Saras gamla vän Adam från Stockholm spela på Jazzhuset, han har ett en-mans band, Dinosaurs Are Still Alive och hade dragit med sig lite goa vänner ner på äventyr.
Sara och Louise, som är huvudpersonerna i den här berättelsen hade prov dagen efter och med mycket optimism åkte dem in för att uträtta ärenden, roa sig och för att PLUGGA. Detta gick bättre än vad man kan tänka sig. Förs åt töserna, sen handlade Louise förnödenheter och de båda fönstershoppade, ja ni vet, de gjorde sånt som brukar stå i bloggar.
När våra huvudpersoner var klara med detta for dem iväg på äventyr, först för att hitta vart Jazzhuset. Det gick hyfsat smärtfritt.

Sara:
- Ursäkta, vet du vart Jazzhuset ligger?
Tilltalad person:
- Euhmm, nej tyvärr.
Icke tilltalad person som har bråttom förbi:
- Där! han pekar bakom hörnet, om tjejerna hade tatt ett steg längre fram hade dem sett texten "Jazzhuset" oundvikligt.
Sara och Louise:
- Eh, oj, jaha! Tack!
Vi drar snacket om hur det där inte var pinsamt och hur löjligt det hade vart att tycka att det var pinsamt medan vi går vidare till Queen, sätter oss i baren, nu vet vi vart vi ska, kl 20.00 börjar spelningen.

Fortsättning följer...

Jag har sovmorgon idag, börjar inte för än 12.45. Underbart, då sover jag till 11.00, tänker jag.
När jag vaknar och tittar på mobiler upptäcker jag att jag har missat min tandläkar tid, FAN! Jag går upp och börjar genast bläddra i telefonkatalogen efter deras nummer så jag kan ringa och beställa en ny tid. Telefonen ringer och det är tandläkarnas reseptionist som hinner före mig. Jag säger hej, mitt namn, hon säger hej, berättar att hon ringer från tandvårdssentralen.
- Ja, jag skulle precis ringa upp er för min missade tid, jag ber så hemskt mycker om ursäkt, säger jag.
- Ja, det var väl lite sent påtänkt, får jag tillbaka.

Vilken helg jag har haft asså, Ume studenthelg har för min del bjudit på:

• workshops med flash, datavetenskap och kemi
• föreläsningar om en biologs liv, om att avväpna bakterier, om Iksu - Europas största inomhus idrottsanläggning och om universum av Patrik Norqvist, fysikern från superfemman i Boston Tea Party, riktigt bra
• spel och volleybollturnering som vi kom tvåa i
• att få prova på studentlivet och sova i korridor
• minimässa med Umes tekniska program
• mycket nöje

Nu är jag hemma, helt slut, börjar 8.15 imorgon och tänkte ta och svara på mina kommentarer och annat internetrelaterat som inte blivit av under resan.

Jag gillar Ume Universitet!