När jag gör minen samtidigt som jag intressrserat ställer en fråga eller säger ett påstående som inte riktigt hänger ihop, när jag säger något som låter som att jag har en åsikt som jag inte borde ha. Då, då vill jag att du som inte känner mig så bra ska räkna med att jag har en baktanke.
När jag fokuserar på att höra ditt svar, se din reaktion, när jag inte släpper dig med blicken, räkna med att jag efter din respons vill äga dig med en vändning på min osammanhängande start.
Mindgames.
Räkna inte med att jag fattar att du kanske har en baktanke men bli inte förvånad om jag förstår att du har det.

Faktum är att jag förenklar min ägningsteknik så att den blir ohållbar, jag går inte in för det och gör det omedvetet, en dum ovana. Nu när jag tänker på det kommer jag fram till att jag inte gillar det sättet, jag tycker att jag är elak då.
Jag tycker att jag behöver börja skriva mer texter, jag vill klaga på mig själv lite, jag vill komma fram till något och vill sluta använda ordet utvecklas. Jag är beroende av utveckling och nu lät det fint. Utvecklingomanen, den U-beroende, U-pundar'n, U-lagar'n.
Hon med en satans baktanke, har du en?

Åh, poi, jag vill utvecklas.

Vad kan man göra för att förebygga fördomar?

Den frågan är inget som man kan ge ett direkt svar till, i varje fall inte jag. Det finns inte heller några direkta svar till vad som orsakar fördomar, men avundsjuka, okunskap och missuppfattningar kan bland annat vara en del av svaren.

Saker som jag gör för att inte vara fördomsfull är att jag blir arg på mig själv när jag inser att jag tänker fördomsfulla tankar, då säger jag till mig själv att den tanken inte alls behöver stämma och att det finns så mycket mer saker hos den personen, saker som jag inte kan se.

En sak man kan göra och som många gör, är att säga ifrån när läget ges, vad tydlig med att man inte tolererar förutfattade meningar som påverkar ändra negativt. Man kan hålla diskussionen levande och det som jag tror är viktigast utav allt, att alltid vara självkritisk. Jag tror inte att man kan förvänta sig att man ska kunna ändra på någon annan om man inte genomgått samma resa själv.

Att berätta om hur man själv tänker i situationer kring ämnet, att hänvisa till sig själv och inte säga till hur en annan ska tycka. Att ställa ledande frågor som får de fördomsfulla till att inse själva vad man nu vill att de ska inse, då tror jag att det ger bättre effekt. Man skulle kunna kalla det för en form av omvänd psykologi.

Hur mycket man än försöker så tror jag alltid att det kommer finnas människor som inte intresseras utav den sortens uppmuntran, men det fina i det hela är att jag faktiskt tror att varje enskild person har möjligheten att inse sina egna brister vilket kan leda till att man kan öppna upp ögonen för sina fördomar med, en del behöver bara mogna till lite. Jag tror att det finns något gott i precis alla, oavsett.