"Jag gillar mat, men god mat, det gillar jag ännu mer!"
Asså, bra musik är ju för jävla bra!
Ensamheten gör mig handligsförlamad.
Det här är nog första gången, idag, först nu som jag vänt så dramatiskt från mitt positiva tänkande. Jag känner mig otroligt ensam ooch hittar ingen mer lust att göra nått åt det.
Det finns inga bra låtskrivare som inte är deppiga, alla är skitdeppiga, jämt.
Citat ur "Tjenare Kungen".
Men jag bestämmer mig nog för att inte hålla med, sen gör inte sensmoralen i filmen det heller, men endå. Det är lite gött.
Men jag bestämmer mig nog för att inte hålla med, sen gör inte sensmoralen i filmen det heller, men endå. Det är lite gött.
Vad känner jag?
Uttrycka med ord. Få ut vad jag känner. Sätta ord på känslor.
Sånt som jag var så bra på, vart tog det vägen? Jag saknar det, jag saknar att sitta och skriva av mina tankar, reflektera det jag fått ner. Men mest av allt saknar jag att komma fram till något, att få en helhet. Att göra ett svammel, ett brusigt hav av tankar till en kompakt text som bara rymmer en bråkdel, som en vacker sammanfattning eller en fin rensession. Det saknar jag.
Sånt som jag var så bra på, vart tog det vägen? Jag saknar det, jag saknar att sitta och skriva av mina tankar, reflektera det jag fått ner. Men mest av allt saknar jag att komma fram till något, att få en helhet. Att göra ett svammel, ett brusigt hav av tankar till en kompakt text som bara rymmer en bråkdel, som en vacker sammanfattning eller en fin rensession. Det saknar jag.
