Ännu en version av Sensation White Cobenhagen 09, min. Jag får väl börja lite lätt med att jag blev förvånad att jag aldrig behövde visa legg, inte när jag köpte cider på 7eleven och inte när jag skulle in på Sensation, vad jag minns i alla fall. Min plan var att ta det lugnt, inte dricka något innan och va hes i tre dagar. Ehe de blev inte så.
   Efter en asgo resa dit, med Superknas Askalas bra musik (även om inte Töntarna gick att spela), massa tagg och fortkörning. Får mig en öl innan Öresundsbron och inne i Köpenhamn faller jag för grupptrycket, köper två cider och får i mig dem relativt fort. Woho it´s hitting me, jag får en shot gin, man kan ju inte tacka nej (jo). Får mer shots och här börjar minnesluckorna, 18.20 typ.
   Minneslucka. Emellan detta och fram till 18.40 vandrar vi bort till Sensation, mycket nära, flyt med parkering. Jag får hjälp av David med att lämna in min skjorta och att komma in. Jag fattar inte att de släppte in mig. Vi går upp och sätter oss på läktaren för att vänta på The Opening. Minneslucka. Spy, spy på toan. Minneslucka. Sjukstugan, hyperventilation, kyla, spya och sakta blir jag bättre, börjar uppfatta och känna igen sjukpersonalen som tar hand om mig, dem är trevliga och underbara Louise håller mitt humör uppe, vi skrattar emellan mina häftiga andetag och tackningar för hjälpen. 21.15 är jag soppas bra att jag kan gå där ifrån, ut till Sensation.

 

Fortsättning följer.