Ett osammanhängande klagomål som utartade sig i ett desperat behov av att få skriva!
Nu har jag en klagan som är för lång för en Facebook-kommentar att skriva av sig på, så nördiga bloggen, vi blåser bort dammet och krossar spindlarna med långa föremål så att vi inte riskerar att de hoppas på oss!
Kom till saken tänker du, Okeeej då tänker jag.. Vilken uppståndelse över en fejkat läppinjetion!
Vad handlar den om egentligen, uppståndelsen asså?
Att man ska vara nöjd med sig själv precis som man är?
Inte känna ett komplex som ger ångest?
Själv känner jag att strävan efter självtillräcklighet i det naturliga jaget, tillfreds med sitt utseende, har gått för långt.
Uppladdning till min uppmaning, min lärdom och sensmoral är:
Så länge en person gör något för att den vill, blir nöjdare, gladare, mindre ledsen, allt som är positivt.
Om vi säger att personen inte tar någon helst skada på värre sätt än fysisk, i det här fallet ett nålstick, personen har tänkt igenom sitt beslut och handlar med vett och självsäkerhet. Ja, ränka in alla för-argument du kan komma på.
Och jo, vi alla vet att de finns fall av båda arter, gott och ont, de som ångrar sig, får en ful reaktion eller ja, ni vet.
Min uppmaning, lärdom och sensmoral:
Vill peronen det, har bestämt sig och egentligen oavsätt de närmast ovanstående så FÅ INTE PERSONEN ATT KÄNNA SIG MINDRE GENOM ATT SÄGA ATT DET VAR EN DÅLIG(negativ/dum/obra mm.) SAK ATT GÖRA!
Kom till saken tänker du, Okeeej då tänker jag.. Vilken uppståndelse över en fejkat läppinjetion!
Vad handlar den om egentligen, uppståndelsen asså?
Att man ska vara nöjd med sig själv precis som man är?
Inte känna ett komplex som ger ångest?
Själv känner jag att strävan efter självtillräcklighet i det naturliga jaget, tillfreds med sitt utseende, har gått för långt.
Uppladdning till min uppmaning, min lärdom och sensmoral är:
Så länge en person gör något för att den vill, blir nöjdare, gladare, mindre ledsen, allt som är positivt.
Om vi säger att personen inte tar någon helst skada på värre sätt än fysisk, i det här fallet ett nålstick, personen har tänkt igenom sitt beslut och handlar med vett och självsäkerhet. Ja, ränka in alla för-argument du kan komma på.
Och jo, vi alla vet att de finns fall av båda arter, gott och ont, de som ångrar sig, får en ful reaktion eller ja, ni vet.
Min uppmaning, lärdom och sensmoral:
Vill peronen det, har bestämt sig och egentligen oavsätt de närmast ovanstående så FÅ INTE PERSONEN ATT KÄNNA SIG MINDRE GENOM ATT SÄGA ATT DET VAR EN DÅLIG(negativ/dum/obra mm.) SAK ATT GÖRA!
"Jag gillar mat, men god mat, det gillar jag ännu mer!"
Asså, bra musik är ju för jävla bra!
Ensamheten gör mig handligsförlamad.
Det här är nog första gången, idag, först nu som jag vänt så dramatiskt från mitt positiva tänkande. Jag känner mig otroligt ensam ooch hittar ingen mer lust att göra nått åt det.
Det finns inga bra låtskrivare som inte är deppiga, alla är skitdeppiga, jämt.
Citat ur "Tjenare Kungen".
Men jag bestämmer mig nog för att inte hålla med, sen gör inte sensmoralen i filmen det heller, men endå. Det är lite gött.
Men jag bestämmer mig nog för att inte hålla med, sen gör inte sensmoralen i filmen det heller, men endå. Det är lite gött.
Vad känner jag?
Uttrycka med ord. Få ut vad jag känner. Sätta ord på känslor.
Sånt som jag var så bra på, vart tog det vägen? Jag saknar det, jag saknar att sitta och skriva av mina tankar, reflektera det jag fått ner. Men mest av allt saknar jag att komma fram till något, att få en helhet. Att göra ett svammel, ett brusigt hav av tankar till en kompakt text som bara rymmer en bråkdel, som en vacker sammanfattning eller en fin rensession. Det saknar jag.
Sånt som jag var så bra på, vart tog det vägen? Jag saknar det, jag saknar att sitta och skriva av mina tankar, reflektera det jag fått ner. Men mest av allt saknar jag att komma fram till något, att få en helhet. Att göra ett svammel, ett brusigt hav av tankar till en kompakt text som bara rymmer en bråkdel, som en vacker sammanfattning eller en fin rensession. Det saknar jag.
må han skydda
Jag vill trycka mitt huvud mot din bröstkorg nu, känna din doft, låta min blid av tankar bli tom. Du, jag, vi.
Du tänker åh!
Jag vill skriva vacker lyrik,
vulgära sammansättningar av ord som blir till romantik.
Jag vill kunna, sådär, bara helt sonika,
ge meningar färger som är olika.
Göra om konstiga tankar till visuella bokstäver i ordning,
och med det min läsare, ge din kind en viss rodning.
Du tänker åh!
Jo men snälla gör det, kom igen då.
Golva en tanke.
Hon tänkte sin saken och slog ner den sekunden efter, vilken tanke, den var "för tidig", konstig och skrämmande. Nästa tanke undrar hur hon ska kunna bilda en uppfattning om den första om hon inte tänker på den?
Hon undrar hur någon annan tänker om samma sak, om den tänker på det? Men om hon skulle säga det, det klart då skulle hon verka konstig, skrämmande och gå händelser i förväg. Eller?
Nej den risken vill hon inte ta. Hon får tänka på sin tanke själv. Men blir hon en sån där person som håller hemligheter då? Eller håller saker inne. Hon vill ju veta mer. Om hon bildar sig en uppfattning kring sin tanke kanske hon kan fråga den någon sådär okonstigt, oskrämmande och i tid att det inte märks hur mycket raka motsatsen tanken kändes som vid slaget mot den.
Hon sträcker ut sin hand mot sin tanke och hjälper den resa sig upp igen, nu grubblar vi på det här.
Hon undrar hur någon annan tänker om samma sak, om den tänker på det? Men om hon skulle säga det, det klart då skulle hon verka konstig, skrämmande och gå händelser i förväg. Eller?
Nej den risken vill hon inte ta. Hon får tänka på sin tanke själv. Men blir hon en sån där person som håller hemligheter då? Eller håller saker inne. Hon vill ju veta mer. Om hon bildar sig en uppfattning kring sin tanke kanske hon kan fråga den någon sådär okonstigt, oskrämmande och i tid att det inte märks hur mycket raka motsatsen tanken kändes som vid slaget mot den.
Hon sträcker ut sin hand mot sin tanke och hjälper den resa sig upp igen, nu grubblar vi på det här.
Kolla vad jag kan...
Pengar rullar runt.
Nu är jag fattig på sparpengar. Gömmer mig bakom "för tillfället".
Men jag får mycket för det och där faller jag in i att det känns bra igen.
Jag saknar min gamla lyrik.
Men jag får mycket för det och där faller jag in i att det känns bra igen.
Jag saknar min gamla lyrik.
Fötterna lättar, rosa moln.
Nu ligger jag här i min håriga soffa, katthår, under mina håriga filt och tänker på vart jag kommit. Det känns bra. Inte håret och inte mina värkande axlar som tröttnat på min ryggsäck som jag burit omkring, utan allt annat. Min otroliga trötthet när jag kommer hem, den känns bra, jag sover så bra. Känslan i magen av en viss någon, den känns bra. Att inte så många läser vad jag skriver, det känns bra.
Och nu, så känner jag mark under fötterna igen.
Och nu, så känner jag mark under fötterna igen.
Personaladministratör.
Hur ballt låter inte det?
Så det så.
Anonym:
"du är du. jag är jag. Du är ball, inte för att du bryr dej om mina tankar, men ändå så vill jag få fram att det känns som du gör en klok, dina ord går in, dina ord är så finurliga och kluriga. jag skall finna mej!"
Hörru du Anonym, jag tror att du har fått det här om bakfoten lite grann. För nu är det faktiskt som så att jag visst bryr mig. Jag tycker att det är galet kul att du känner att mina ord går in, att dem är kluriga, finurliga och jag tycker framför allt att det är kul att du känner att dem gör dig klok. Det måste ju va en av de bästa kompimanger jag fått för min blogg. Så Anonym, tack, du gör mig glad.
Och fortsätt kommentera med dina tankar, jag vill höra dem, så det så.
"du är du. jag är jag. Du är ball, inte för att du bryr dej om mina tankar, men ändå så vill jag få fram att det känns som du gör en klok, dina ord går in, dina ord är så finurliga och kluriga. jag skall finna mej!"
Hörru du Anonym, jag tror att du har fått det här om bakfoten lite grann. För nu är det faktiskt som så att jag visst bryr mig. Jag tycker att det är galet kul att du känner att mina ord går in, att dem är kluriga, finurliga och jag tycker framför allt att det är kul att du känner att dem gör dig klok. Det måste ju va en av de bästa kompimanger jag fått för min blogg. Så Anonym, tack, du gör mig glad.
Och fortsätt kommentera med dina tankar, jag vill höra dem, så det så.
Svammel.
Jag är uttråkad. Min mage är full med jordgubbsfil så jag kan inte ens fördriva tiden med att äta, blogga kan jag göra. Blogga med motivation tristess. Dålig motivation.
Musik kan ljuda i min bakgrund och ge en karaktär åt mina tankar, mina framtidsdrömmar som känns långt bort.
Jag fantiserar sällan om verkliga saker utan förbereder mig för utopiska visioner byggda på framgång ut ur dystopi. Jag använder svåra ord, försöker låta smart och lägger fällerben för mig själv, ramlar, aj, tankens gren når sitt slut, växer inte mer. Jag fantiserar fram en ny gren.
Musik kan ljuda i min bakgrund och ge en karaktär åt mina tankar, mina framtidsdrömmar som känns långt bort.
Jag fantiserar sällan om verkliga saker utan förbereder mig för utopiska visioner byggda på framgång ut ur dystopi. Jag använder svåra ord, försöker låta smart och lägger fällerben för mig själv, ramlar, aj, tankens gren når sitt slut, växer inte mer. Jag fantiserar fram en ny gren.
Jag kom inte på mer att skriva än så här.
Jag har lust att börja blogga igen, men sen så är jag rädd för att jag bara kommer skriva inlägg som dessa, utan någon direkt finurlig, bubblig tankegång och då skulle jag dö på det igen, eller bloggens skimmer falla.
