Hon tänkte sin saken och slog ner den sekunden efter, vilken tanke, den var "för tidig", konstig och skrämmande. Nästa tanke undrar hur hon ska kunna bilda en uppfattning om den första om hon inte tänker på den?
Hon undrar hur någon annan tänker om samma sak, om den tänker på det? Men om hon skulle säga det, det klart då skulle hon verka konstig, skrämmande och gå händelser i förväg. Eller?
Nej den risken vill hon inte ta. Hon får tänka på sin tanke själv. Men blir hon en sån där person som håller hemligheter då? Eller håller saker inne. Hon vill ju veta mer. Om hon bildar sig en uppfattning kring sin tanke kanske hon kan fråga den någon sådär okonstigt, oskrämmande och i tid att det inte märks hur mycket raka motsatsen tanken kändes som vid slaget mot den.
Hon sträcker ut sin hand mot sin tanke och hjälper den resa sig upp igen, nu grubblar vi på det här.