Nu ligger jag här i min håriga soffa, katthår, under mina håriga filt och tänker på vart jag kommit. Det känns bra. Inte håret och inte mina värkande axlar som tröttnat på min ryggsäck som jag burit omkring, utan allt annat. Min otroliga trötthet när jag kommer hem, den känns bra, jag sover så bra. Känslan i magen av en viss någon, den känns bra. Att inte så många läser vad jag skriver, det känns bra.

Och nu, så känner jag mark under fötterna igen.