Jag har börjat längta efter att komma bort från gymnasiet, bort från alla som jag tar skit ifrån. Jag har börjat inse att jag tar för mycket skit också för den delen, vad jag inte insett än, det är hur jag ska göra för att sluta ta det. Att undvika är ingen lösning, att inte bry sig är en, men typ omöjlig.
Vad har hänt med mig? Jag har börjat tänka depp men mår helt okej, inget att klaga på mer än mitt eget handlande och tänkande som jag alltid klagar på. Det kanske är en mognadsgrad då jag hittar nått nytt hos mig själv, nått som jag innan kallat för "för mycket snällhet", nu för "feghet". Och det känns bra, jag står för det, jag är feg och nu blir jag glad av mina tankegångar igen.
Jo, jag blev precis glad utav att inse att jag är feg och tar skit, för den insikten innebär att jag är modig nog att se det och kan där med göra nått åt det.