Saker man bara säger för att man alltid gjort det?
Att behandla någon så som jag vill bli bemött kan nog inte alltid vara de bästa, jag gillar när folk är öppna mot mig, ställer goa frågor som en annan kanske inte svarat men som jag verkligen uppskattar att få. En annan kanske inte bryr sig eller kanske inte känner sig bekväm i att bli bemött på ett sådant sätt som jag gör. Vi anpassar oss, läser personer, medvetet som omedvetet, men verkar någon tillbakadragen tar man de lugnt, är inte på och så vidare. Har jag ständigt i baktanken att försöka tyda hur någon vill bli behandlad så kommer ju förhoppningsvis den också få det till slut. Fick jag någon logik i detta?
Den gyllene regeln är en bra "utgångsregel", alltså att man utgår ifrån den ifall man inte vet något annat om en person (och måste agera på ett sätt som har konsekvenser för denna person).
En annan regel som kanske är bättre här är Kants kategoriska imperativ: behandla andra på ett sådant sätt att du samtidigt kan vilja att det sättet att handla blir allmän lag. Alltså, behandla andra så som du vill att alla skall behandla varandra i den typen av situation.
Men, vi kommer alltid att stöta på de problem som du nämner. Det verkar helt enkelt som vi bekräftar idéen om att det inte finns några bra "regler" som man kan följa utan moral handlar istället om att tänka, en pågående process. Var ny situation har nya utmaningar och möjligheter.
Eller, vad tror du?
I grund och botten handlar nog allt om balans, inga regler precis som du säger. Inga genvägar och enkla knep som funkar varje gång. Ingen absolut definition av den gyllene regeln. :)
svar: Okej, hur mkt tar du för att göra en design isf? :)
Kram
