Debatten om att hur vida det är bra eller dåligt att barn i vårt land idag ansluts som i medlemar i svenska kyrkan verkar hetta till. Jag känner mig likgiltig inför den här frågan, jag föddes in till medlemskapet men det har inte påverkat mig direkt mycket, först när jag fyllde arton fick jag ta ställning själv och jag tror inte att mina första kyrkomedlemsår utan egen rätt att välja om jag vill träda ur eller stanna kvar, kommer va en faktor som kommer påverka mina handlingar i mitt framtida liv. Däremot är jag helt klart för det fria valet, varje enskild person borde få bestämma själv.
Då kommer man till frågan om det är rätt att föräldrar ska få lov att placera sina omyndiga barn i olika organisationer, de organisationer som föräldrarna själva tror är bäst för sina barn. I alla lägen blir inte detta rätt och det är dem lägena som motståndarna till spädbarnsmedlemskap vill knipa åt.
Men jag tror inte att ta bort möjligheten för barn att bli medlemmar är lösningen, kanske en bit på vägen men till grund så handlar det här om uppfostran, om man ska lära sina barn att ens egen övertygelse är den rätta eller om man ska låta dem välja själva även om det är näst intill omöjligt att vara opartisk.
Så i frågan om vart jag ställer mig så tänker jag nog inte bestämma mig, inte än i alla fall, men jag tänker på det i alla fall, och på det kommer jag långt.