Våld.

Genelarisering:
Kvinnor låter känslorna styra i kärlek medan män låter känslorna styra i våld.

Ett exempel:
Min manlige klasskompis tycker att: dödstraff är rätt, speciellt om man våldtagit 20 små barn och mördat dem sen.
Jag tycker att: dödstraff aldrig är rätt, gärningsmännen borde få vård, få dåligt samvete, känna ångest, å gör de inte de kan de gott sitta inne på livstid.

Min generalisering och mitt exempel på de sår många motargument, det är meningen. Jag håller inte med om genelariseringen, det satt 3 till män, nån pojk, vid bordet när vi talade om detta, en av dem höll med min åsikt. Jag håller inte till fullo med om att exemplet var ett bra i detta ämnet.
   Exemplet påstår lite att min klasskompis bara grundar sin åsikt i sina känsor och att jag inte gör det. Var min klasskompis åsikt grundar sig vet ju inte jag men jag vet att mina känslor säger till mig att jag aldrig skulle tycka att de skulle kännas rätt med dödstraff. Jag känner att jag aldrig skulle önska min eventuella våldtäcksman och mördare döden. Så känner jag nu, när jag inte vart med om de och när ingen i min närhet vart med om nått liknande.
    Men kan känslorna som styr våldet ligga i grund hos käleken? Man slår av ilskan, rädslan, ex. slå ner någon som gjort någon man älskar illa.
   Är våld bara fysiskt? Jag skulle vilja påstå att skälla ut någon, få den att må dåligt, att lika mycket det är våld, psykiskt våld. Min åsikt att man borde få gärningsmän att få ångest är lika mycket våld det med i så fall.
   Kan jag dra generaliseringen att män använder sig av fysiskt våld medan kvinnor använder psykiskt, när man väl tar till våld. Ja, den generaliseringen tycker jag faktiskt att jag kan stå för, den gäller inte alla men över lag.
   Vad tycker jag är bäst då, fysisk- eller psykiskt våld? Pryskiskt, helt klart, men jag tror också att det är väsrt.