Den här är till dig, personligen. Utav mig, skriven som om den är av dig.

Jag har inte tänkt så mycket på vad kärlek är, jag har bara gjort de som känts rätt i stunden. Kanske inte alltid det rätta, kanske inte alltid det sämsta. Men mina känslor har jag i alla fall anpassat mig till.

   Jag har inte tänkt så mycket på hur kärlek känns för andra, jag har bara sagt till dem som jag känt, har jag inte känt något har jag sagt dem min känslolösa logiks svar. Kanske inte alltid de rätta, kanske inte alltid der sämsta. Kanske inte alltid de dem velat höra. Men då jag inte förstår deras känslor orkar jag inte försöka förstå, då anpassar jag mig alltid till min verklighets logik.