För att låta nördig i vanlig ordning och skriva nått halv osammanhängande så ställer jag mig en livsbejakande fråga. Vad är äkta lycka, och vilken lycka ska man sträva efter, vilken håller längst och vilken har bäst konsekvenser?

Att bli lycklig för att någon säger att man ser extra smal ut idag kan kännas bra, men blir man då lycklig för något som verkligen spelar en stor roll i strävan efter ultimat lycka i våra liv?
Skönhet, det är något jag bråkar med mig själv hela tiden om det är något som gör en lyckligare? Ur en evolutionär syn så behöver man va vacker för att va attraktiv för att få en partner, ankhannar är färgglada, påfågelhannen har sin präktiga skärt och så vidare, ser man det så, så är det ju jätte naturligt att vi är så nojiga om vårt utseende.
Men frågar jag min mamma om hon tycker att det är viktigt hur en partner ser ut så svarar hon nej, hon tycker att det intellektuella bytet är viktigare. Jag tror att det spelar mer roll i min ålder. Men utseendet behöver inte spela någon roll i längden, man söker ju efter en partner som har den personlighet som passar en själv.
Utseendet ger insidan en chans, åh nu bråkar det med mig igen. Varför bryr jag mig om mitt utseende då? Faller för samhällets normer och försöker samtidigt bryta mig loss som en tonårsrevolt, ack så naturligt och vanligt, normalt. Varför språkar man emot idealet och samtidigt låter sig själv falla för det?
Många mår dåligt idag på grund utav dessa saker, man strävar efter fel sorts lycka. Den person vi ställer störst krav på är oss själva.

Lycka har definierats på många sätt och vi kommer alltid att fortsätta att definiera det, fråga oss vad det är. Skriva nya texter, föra fler diskussioner, och utveckla våra tankar om det i resten av vår historia.